Radio Équinoxe
--Dagar
--Timmar
--Minuter
--Sekunder

Senaste nyheterna

Nyheter inom elektronisk musik

· via Av Louise Rydin Louise Rydin

Hallå där… David Granström!

Foto: Aron MattsonMusikern och kompositören David Granström har under flera år skapat stämningsbyggande musik genom suggestiva drone- och ambient-landskap. I soloprojektet har det elektroniska ofta fått stå i centrum, men på nya albumet Echoes of Impermanence har metal-influenserna och gitarren fått en mer framträdande roll. HYMN passade på att ställa några frågor i samband med releasen.Hur länge har du skapat egen musik?– Jag har nog varit intresserad av ljud så länge jag kan minnas. Jag började spela gitarr när jag var ungefär 10-11 år, och de första riktiga låtarna jag skrev var för mitt hårdrocksband i de tidiga tonåren. Jag fortsatte att spela gitarr och vid ungefär tjugoårsåldern började jag utforska fri improvisation och preparerad gitarr med effekter. Där någonstans blev jag väldigt intresserad av elektronisk musik, både inom de mer fria uttrycken men också drone/ambient-musik som vid den tidpunkten var helt nytt för mig. Jag växlade om till att börja komponera elektronisk musik cirka 2008 och har fortsatt med det sedan dess. Nu på senare år har gitarren kommit tillbaka, både inom mitt soloprojekt men också med black metal-projektet Änglalik.Hur skulle du själv beskriva ditt musikaliska uttryck?– Introspektivt, mörkt. Nära till sorg men också katarsis.På nya albumet Echoes of Impermanence förstärks den elektroniska ljudbilden med gitarrer. Är det första gången du har med gitarren i ditt soloprojekt?– Gitarren har ofta förekommit på något sätt i min musik – dock kanske inte alltid hörbar. Jag har använt den för att komponera, prova klanger etc. som sedan skrivits om till syntes. Jag utgår också mycket från samma sorts tekniker som används för gitarr när jag mixar och processar elektroniskt material. Det finns några tidigare låtar där den har en mer framträdande roll, som på till exempel “Transience” från min skiva Empty Room. På Echoes of Impermanence ville jag ha gitarren i fokus och komponerade även musiken på ett sådant sätt så att den går att framföra live precis som på skivan.Hur har den kreativa processen sett ut för det här albumet?– Den har varit lång och bitvis komplicerad. Idén till att väva samman black metal med min elektroniska musik har funnits där länge, men det tog ett tag för mig att förstå hur jag skulle utföra det hela. Till skillnad från min tidigare musik så är (nästan) alla låtarna på skivan skrivna och även framförda på gitarr, och att få ihop det med syntetiskt material på ett sätt jag tyckte fungerade var lite av en utmaning. Vissa fragment till låtarna är skrivna redan under pandemiåren, omkring 2022 eller så. Jag började jobba med projektet mer regelbundet 2023 men med pauser (ibland långa). 2025 blev skivan klar och nu är det snart dags för release – det känns bra att kunna släppa den till slut.Du spelar även i black metal-bandet Änglalik tillsammans med Maria W Horn. Har du ännu fler projekt?– Det stämmer, jag och Maria lärde känna varandra redan 2008 på Kapellsbergs folkhögskola i Härnösand. I Änglalik är det dock första gången som vi skriver musik tillsammans. Jag har även ett post-punk/darkwave projekt på gång, men det är fortfarande i ett tidigt stadium och inte redo för någon release, men förhoppningsvis blir det något av det också framöver. Jag tycker det känns intressant och berikande att det går att uttrycka sig på olika sätt och att inte alltid försöka passa in i en och samma form.Du har releasefest på Yttons Bar i Stockholm idag den 6 november. Blir det även någon livespelning framöver?– Ingenting är inbokat för tillfället, men jag hoppas på att åka ut och spela lite nu i och med den nya skivan! Echoes of Impermanence släpps idag via XKatedral.

Läs mer…